Det är en ledsen Olivia här hemma nu, ledsen och snuvig. För egentligen skulle jag åkt till Göteborg i dag och bott hos en kär vän och haft det trevligt. Så på lördag och söndag skulle jag ha skuttat iväg med hoppslasteg till spårvagnen mot Kviberg för ännu en kurs på Tillskärarakademin i detaljsömnad. Men det visade sig att den där nedrans influensan fick sista ordet till slut. Jag som trodde jag var på bättringsvägen fick verkligen en snäpp på näsan med ännu en natt av feber, ont i hals och ömmande öron. Det var verkligen nedslående att inse att det inte skulle gå. Men jag hade i alla fall tur då de kunde hitta en reserv i sista minuten som kunde gå i mitt ställe så pengarna gick inte förlorade. Nu har jag anmält mig till nästa kurstillfällle istället men det är inte förrän långt bort i framtiden, slutet av oktober. Det känns som en evighet dit och jag kommer sura hela helgen, sura och tycka synd om mig själv… Ibland är livet inte rättvist, som när influensa hindrar en från att sy när man vill det som allra mest..När jag i framtiden kommer tänka tillbaka på början av mars 2012 kommer jag bara tänka på ”Den stora besvikelsen” så kommer den här tiden kallas av mig från och med nu. Är jag bitter? Bara lite? Nädå inte alls…. Det är bara influensan som pratar…
I’m feeling very sorry for myself today. Because if life was better I would have gotten better from the flu and been on my way to my dear friend in Gothenburg. We had planned a weekend of fun and I also would have gone to that sewingcourse at Tillskärarakademin. Now instead I can stay at home with my fever and runny nose and feel sorry for myself. And I’m going to do just that all weekend. Stupid flu keeping me from sewing. Sometimes life just isn’t fair.
